https://mystoryof2015.wordpress.com/

Ja du, ett Nytt år äre och väldigt mycket har hänt.
Vart ska man börja...

2013- Jag jobbade på dagis till en början och fick sen världens GULD chans, jag blev erbjuden att jobba som elevassistent och jag kommer nog inte kunna Tacka tillräckligt för hur tacksam jag är att ha fått den kunskapen. Även fått lära känna en väldigt skön familj. Tyvärr så, skolan jag jobbade på, hade ingen plan för någonting och det är jag smått ledsen över, förstår inte hur man kan behandla familj eller personalen som "cheferna" gjorde där. Dom tro att allt ska kunna fungera så som dom har planerat på ett papper, men har dom ingen kunskap om hur det egentligen ser ut så kan ni f**n fara åt H-vete! Ni har ingen kunskap och ni vet verkligen inte hur det verkligen ser ut på dom olika avdelningarna eller klasserna. Jag hoppas att allt går bra för lilltösa iaf och jag har planer på att åka dit och hälsa på.

Fick även en Väldigt god vän som jag kommer hålla nära, ingen går att ersätta honom.   

När jag hade min sista dag på skolan vart de många tårar som föll. Men jag var även på G att starta upp ett nytt liv.

Jag åkte iväg till Amerika och när jag kom hem var jag inte längre Fröken Bergman, utan jag kom hem som en Fru Söderlund.
26/12-2013 Gifte jag mig med Jan. Efter resan så packade jag lådorna och flyttade upp till Umeå, tillsammans med min man :)
Tyvärr har jag inte fått något jobb ännu  , men jag har ring och "anmält" mig till kommun så vi får se om jag kommer fortsätta att jobba med barn, letar även andra jobb så vi får se vad det blir, bara jag får in en fot så jag slipp sitta hemma, börjar snart kunna tider på när vilka människor får förbi    not good. 
Så just nu iaf så håller vi på med lite renovering och försöker komma på plats, jo jag vet, fortfarande.    Tihi
Men det får ta sin tid för jag ska ingenstans för tillfället.   

Det är iaf en lite sammanfattning på hur det har varit och hur det ser ut nu :)
Fortfarande är jag rädd och nervös men allt är ju ett nytt kapitel.

Pussåkram på er sötnosar där ute   

God kväll.
Tänkte att det kanske skulle ha varit dags att skriva lite igen. Såg att det snart e ett år sedan jag skrev.
Kan ju skriva lite om hur nuläget ser ut.
Bor tillsammans med min sambo, jobbar på fritis fram till slutet av juli. Vi ha skaffat en liten kissekatt tillsammans som heter Nelly och ett gäng fiskar. Så det e så det ser ut för mig just nu.Sen i helgen som varit så var det Hillclimb. Det va kanon. Allt Kändes perfekt, för att aldrig gjort något förut i backen, eftersom man inte har vart medlem, så tror jag att jag fick de tyngsta jobbet. Den som skulle kolla tiden och skriva upp den och hålla koll så tiderna stämde. Tror aldrig jag varit så nervös någon gång faktiskt som då! Man var ju lite långsam till en början men sen så rullade det mesta på kanon. Man kan inte förklara det på ett bättre sätt än att de va det bästa på många år! Och nästa år kommer det bli ännu bättre.
Men undra om man ska göra ett nytt försök till att sova kanske. Det e ju trots allt jobb imorgon.
natti natt

Ja, det blir ju rätt tydligt aldrig som man hoppas,

men de kommer ju nya chanser och möjligheter,

man får väl ta det som det kommer.
Hoppas att denna chans är bättre än förra.

Less på att bara vara den som alla leker med.

Less på den där som bara bli behandlad på ett sätt.

Men nu ska vi inte vara negativ, nya möjligheter, nytt folk och allt ska bli nytt.
Vill inte blicka tillbaka, ska se framåt.

*Tänker för mig själv*

SE FRAMÅT!! SE MÖJLIGHETERNA!! HOPPAS HOPPAS!

Önska mig lycka till och hoppas att allt går bra.

Många tanka och funderingar som alltid ska snurra runt i skallen, varför egentligen?
Jag har ingen ork till det längre. :/
Vart ska man vara? vilka ska man tillhöra?
Åååh ja vill inte ha alla dessa tankar i skallen. Det finns en människa som tar bort alla mina funderingar på allt.

Men jag vet att han har för mkt att tänka på med, så ja vill ju inte besvära honom nå extra liksom.
Jag vill så gärna hjälpa honom men kan inget göra så jag känner mig så handikappad. :(
Han betyder så oerhört mkt för mig, jag har talat om honom att jag alltid kommer att finnas. Men vad ska man göra?
Bara sitta och vänta? Annars kanske man skrämmer iväg honom för att man är för "på"istället och det vill ja absolut inte göra, han betyder föööör mkt för det.

Aja man få väl se vad som händer, ja måste ju även försöka få den sömn jag behöver oxå, har nu sovit skiiit dåligt i flera dagar och det börjar kännas i kroppen. Någon som har förslag på vad man kan  göra för att somna lättare?
Jag är jääääätte trött men lyckas aldrig somna vilket fall då jag har lagt mig.(antagligen är det för man är orolig) Jag ha testat de mesta, lyssnat på avslappnade musik, försökt läst en bok och spelat trååååkiga spel men de har inte funkat något utav det... Jag vill inte att kroppen ska säga upp sig igen som han gjorde sist. Men man lär väl få se vad som händer, kan ju inte så mkt annat göra. :S

Jaha näe om man skulle ha tvättat av sig och göra ett försök till sömn, känns omöjligt men ja..

Jag   dig

ÅT HEEEELLVEEEEETEEE

Jag vet inte om de bara är ja som känner mig på det sättet elr om det är så.. :S

Ena dagen kan man umgås å "planera" osv.. sen nästa dag då gåre inte ens att höra av sig.. Visst ja vet att jag själv är dålig på att höra av mig vissa gånger men, ja brukar ju kunna meddela om jag kan ex: ses osv, elr om de är någe annat som dykt upp.

De känns som om man bara är bra att ha vissa gånger.. känns som om man är ett andrahandsval. 

Känns som om man inte ha några "riktiga" vänner utan, ja finns där bara för att ingen annan har tid.. :S mhm ja vet inte om de stämmer men de är den känslan jag får iaf. 

 Men man lär väl aldrig tycka något är bra här i världen. Kommer nå alltid att finnas motgångar, Alltid. 

Men nu ska ja in till stan å fixa lite grejer åt mig själv å till mamma. Få väl se då ja skriver nästa gång.

// byebye

Då va man en liten sjukling igen då, tyckte jag nyss va det.. :s 

Aja man få väl bita ihop och hoppas att de går över väldigt väldigt fort.

Jag vill inte vara sjuk och jag har inte tid för det helle så.

Aja.

Vad ska man mer skriva om då.

Har inget intressant liv längre som man kan skriva något om,

inte för man hade de förut helle men man kan ju låsas.

Allt gick åt skogen med att leva nyttigare,

men få se om man ta tag i det igen efter förkylningen.

Det var ju som sagt väldigt skönt att vara ute å gå å äta riktigt osv. 

Så nej jag är inte rökfri ännu. :s

Men i sommar ska ja faan göra en stor förändring,vill inte vara så här längre.

Jag vill bli nyttig utav mig och det ska jag faan bli med. 

Nu tillbaka till tvn och tycka synd om mig själv för man är dunderförkyld.

<3

Ja vad ska man säga..

Jag är såå förbannat less på snart allt å alla...  

När ska man sluta bli förvånad..

Hur många gånger i livet ska man bli sviken...

Jag vet inget dera. 

 Ska snart kasta telefon åt helvete så äre någon som vill mig något få ni komma på besök,

lär bli rätt dött isf. 

Jag orkar helt enkelt inte bry mig ett piss längre.

Ja få gå min egna väg helt enkelt å sluta bry mig.
Man ha försökt å försökt att vara uppåt å glad men nu orkar ja faan inte de längre..

Dagen började piss å komme väl sluta som de med.

Försov mig imorse så blev väldigt sen.

Sen har ja varit allmänt nere hela veckan egentligen.

Men ja förstår inte när man kommer överrens med personer ska man inte försöka hålla/utföra det då.

Flera gånger den här veckan känns de som om ingen vill göra de som vi ha komme överrens om.

Känns inte som om de va så skoj kanske att göra de med mig.
 Jag vet inte, men de trycker ner mig iaf.

Det är jag som får dåligt självförtroende för jag trodde ju att dom menade det dom sa.

Men man är väl för dum kanske jag vet inte.

 Vill kunna åka bort i helgen,

bara kunna koppla av någonstans,

men de går ju inte.

För biljäveln är trasig och jag blev tvungen att köpa nya grejer så har vilket fall inte tillräckligt med pengar för att åka någonstans. -.-'  

='(