Idag eller det är inte bara idag, allt har känts totalt upp å ner. Man får reda på för mycket när man inte vill veta något eller om man redan har haft en totalt dååålig dag.

Jag vet inte vart man riktigt ska börja men, få väl ta allt från det att ja klev upp.

Det var egentligen tänkt att vi skulle fara iväg på Veteranskoter race men så blev det ju inte och jag som var så pep på att åka men ja, men det ska väl inte alltid bli som man hoppas.

 Pappa ringer och väcker mig runt nio, halv tio tror ja, tycker man ska kliva upp å dra fram skotrarna som står uppe på ladgårdsbotten. Bara det att man gick å la sig runt kl tre eller om de var fyra å hade tänkt att man skulle ha sovmorgon, men de fick jag ju inte, eftersom ja även ha varit på praktik/jobbet i veckan å sova typ 3-4 timmar, visst det är självförhållat men jag ÄR dålig på att sova.

Sen bestämmer vi oss för å käka frukost och pappa frågar om någon vill följa med till Gräfsåsen där skotertävlingen är, jag, sebbe och hans flickvän bestämde oss för å stanna hemma å fixa till skotrarna, det man kunde iaf. Micke å hans flickvän åkte med pappa till Gräfsåsen.

När ja började med skotern, så sitter allt fast som jag vet inte vad det jag skulle ta lös och egentligen hade ja ingen aning om hur ja skulle göra, bara på ett ungefär. Men Sebbe hjälpte litegranna sen gick han iväg för å fixa sin skoter.

Mitt tålamod är inte det bästa när det gäller skruvning har ja upptäckt, jag försökte å försökte med allt kändes det som men inget hände, det var inget som rörde sig.. Sen kom man fram till att jag inte ens behövde lossa på den där jävla grejen som ja försökte lossa på..   Då blev jag ju bara ännu tokigare.. Ja tillslut så fick ja till det som jag skulle göra. 

Sen kändes allt meningslöst, varför ska ja fixa detta när ja ändå inte kan få igång den. Fick veta sen hur man skulle göra för att kunna starta en gammal skoter som ha stått ett tag.. Faan att det inte var någon som sa något om de i början innan ja blev förbannad... När jag var som argast så blev ja så less så jag skulle inte hålla på med den nå mer så skulle dra in skotern i maskinhallen igen, självklart så lyfter ja så jag drog sönder ryggen, har hur jävla ont som helst i ryggen nu.   

Jag fattar inte men jag kan ju faan inte göra något. Det jag tänker på mestadels hela tiden är att faan jag kan ju ingenting.. jag måste fråga hela tiden om saker och ting som jag egentligen borde kunna... men jag försöker intala mig själv att jag kan fixa de men när det väl gäller så står det stilla.

Annars med dagen så, jag har varit allmänt jävla depp enda sen igår.. jag fattar inte med det känns som man ha en sån där depperiod som man brukar kunna ha ibland.. men den känns värre än vanligt.. 

Efter jag hade fått nog med skotern iaf så la mig å somnade.. Å vaknade gråtandes.. Det är typ tredje gången som detta händer, å det är att jag lyckas tydligen enbart göra pappa lycklig i drömmarna, göra så som han tycker och att ja lyssnar på honom, faan han såg sååå jävla glad ut.. å stolt över mig.. Visst jag ska inte säga att han inte är det dagligen, men ja får inte den känslan men vad vet jag när man knappt pratar om saker och ting som man kanske borde prata om egentligen..

Aja ska inte klaga nå mer nu, det trycker bara ner ännu mer så sak samma, de är säkert borta för stunden om ett tag så då kan livet gå vidare...

Orkar inte heller berätta om allt som händer, för då äre ju som att ALLA ska tycka synd om MIg och någe sånt vill ja inte... vill inte helle att folk ska tro man är ego, men vill bara skriva av mig litegranna.. 

Pusspuss på alla sötnosar <3

Hoppas även på att få komma ut runt slute på mars med en underbar kompis på Ladies Night :D    Det behövs.   

Ja du, det var ett tag sedan man skrev nu.

Det har antagligen inte hänt så speciellt mycket på senaste tiden.

Jag har nu äntligen fått jobbat lite, plus att jag har praktik nu på Småfolket (dagis).

Jag trivs hur bra som helst där, det känns verkligen som att det är något jag kan tänka mig att jobba med. Om allt går enligt planerna så kommer jag antagligen att studera till förskollärare till hösten eller ja våren, vi få se när jag har pluggat upp det som saknas. 

 Känns som att min väg går åt rätt håll nu iaf, att jag verkligen har något typ utav Mål, och att ja vet vad jag vill hålla på med i framtiden. Visst det hade varit underbart om jag hade gått Lackutbildningen, men va faan som pappa sa, det kan man alltid lära sig själv. Så svårt är det kanske inte, man få se vilken tid man orkar lägga ner på det xD

Sen tycker jag att det är förbannat skööönt att äntligen ha fått in en rutin med att äta.

När jag bara satt hemma, åt ja typ två ggr om dagen som högst om ens det. Nu äter jag iaf 6 ggr per dag. Det känns underbart.. Äntligen, kanske få kroppen att funka som den egentligen ska. Ha inte sköt min kropp speciellt bra efter studenten, men det är väl sånt man få skylla sig själv för, det är ju som sagt självförhållat.

Tränar lite smått varje dag, hoppas på att få den "kropp" jag vill ha, visst jag är glad att jag inte är överviktig elr så men skulle nästan helldre vara det.. xD

Vad ska man mer säga, faan ja vet inte är så sjukt dålig på att "blogga" haha..

Men ni ha fått lite info om hur det ser ut i dagstid.. eller vad man säger.. ;P

Måååste bara säga det att faan inte lång kvar nu tills de smälle.. ;P Tänk bara tvåååå månader.. :D haha Då kommer inte gator och vägar vara trygga.. ;P

Haha

Aja få se när ja skriver nästa gång. Ni få ha´de bäst tills dess. :)

Pusspuss alla sötnosar <3    

Hejsan alla läsare. :) 

 Det mesta jag ha funderat på börjar lysa upp.

Jag har inte haft så mycket kontakt med min mamma å det känns som jag börjar få det mer och mer nu. Jag har verkligen saknat min mamma.

En mamma är det finaste ett barn kan ha.

(Det är ju även en pappa oxå  :P )

Jag känner mig mer och mer glad då jag kan prata med min mamma å att hon kan prata med mig.

Finns inte ord till hur lycklig jag är över att få vara med mamma,

att få prata med henne.

 Visst inget kommer kunna bli som förr kanske, men det kan vara början på något nytt istället. Jag kommer verkligen att ta den här chansen.

Chansen att kunna vara å hitta på saker med dej igen.

Jag hoppas att det kan fortsätta som det gör, f

ör jag vill verkligen inte mista dig igen, ALDRIG!!

 Min mamma är mitt allt. Min mamma är den som står mig närmast.

Äntligen har jag min mamma bredvid mig.

Det kanske jag alltid har haft,

men det har inte ritigt känts som så, först nu igen.

Jag älskar dig mamma mest av allt och det kommer jag alltid att göra, även om jag är en riktigt plåga.

<3

Jag upptäcker allt mer och mer att jag inte mår nå bra.

Men jag vet inte alls vad jag ska göra för att det ska bli bättre.

Väldigt sällan jag ber,

alltså säger till då jag vill ha en kram.

När jag väl behöver det så finns inte den personen i närheten som jag vill ha det utav.

Då sitter jag med allt inom mig istället.

Hur länge ska man orka bära på den där tunga väskan på sina axlar.

Hur länge ska man klara av att ha allt inom sig. :S

Jag vet inte,

jag vet ingenting..

Jag visste först vad jag ville men vet inte om jag vill det längre helle..

Det finns mycket som cirkulerar inom mig,

men väldigt få vet vad det handlar om.

En fråga som jag alltid bär på är varför jag alltid ser olyckor,

där jag själv är inblandad i och att jag inte överlever...

Vart jag än är,

vad jag än färdas i så ser jag hur jag ligger där medvetslös...

Totalt borta..

Jag vet inte ens om jag är vid liv vissa gånger.

Ni som läser tänker säkert att här är ännu en "emo"...

Men jag har många funderingar,

jag har varit med om mycket,

men det är inget jag skyltar om,

så jag vill helst inte ha onödiga kommentarer om jag nu får några.

Någon gång i framtiden kanske jag kan berätta om vem jag är,

om mina hemligheter som väldigt väldigt få vet om.

Kanske någon gång.

Aja jag hoppas på att ni får ett partit nyår och att det är något att minnas :)

Gott nytt år på er alla i förskott.

Puss på alla hjärtan <3

Funderingar och tankar snurrar i mitt huvud mest hela tiden. Undra vad man ska tycka och vad man ska göra.

Jag hade det jätte mysigt i natt iaf, tack för att du ville komma. :)

Det betydde jätte mycket.

Jag undrar vad som kommer att hända i framtiden, hur kommer allt att vara. Vart kommer man att befinna sig. Jag vet inte. Men det är ju som vanligt, jag vet aldrig något, jag har ingen aning om någonting. Jag lever bara i nuet, jag tar dag för dag som dom kommer.

Den dagen man inte kan öppna sina ögon slipper man alla problem kanske, men det får man ta den dagen. Varje morgon försöker jag se med ett leende, varje morgon försöker jag att inte tänka på det som har varit, men jag kommer aldrig kunna glömma det. Men jag försöker och det är väl huvudsaken eller?

Aja nu ska ja inte skriva nå mer, man bli ju bara lite fundersam.

Sköt om er alla sockerärtor

:*

<3

Ännu en dag åt helvete...!

Jag orkar inte med detta nå mer..

Gör si gör så... faan ska man begära utav en 19 åring?

Jag gör mina försök, jag gör det jag kan. Vad mer kan man begära??

Det som gör mig glad är när jag pratar med dej. Jag vill prata med dej om allt men vet inte riktigt om jag kan det, men de lär märkas. :)

Det känns bra iaf.

Imorgon  väntar en jobbintervju och jag hoppas det går bättre än vad det har gjort dom här senaste dagarna.. 

Ja näe undra om man ska ta och göra lite nytta kanske.

Puss sötnosar. :*

Inget vet något, men alla har frågor?

Jag vet inte vad man ska tycka eller tänka längre.

Alla säger olika, vilket är det som stämmer då?

Jag har ingen aning. Har aldrig haft kommer säkert aldrig att ha heller. :/

Skaffade den här bloggen idag, se om man kommer skriva någe i den eller om de bara komme å vara som dom andra man ha som jag inte ens kommer ihåg vart dom är. :P Men sån är jag iaf. Men bryr mig inte så stort om det så, sak samma. :D

Ibland kan de vara skönt att få skriva av sig så ja varför inte.

*R.I.P* Sven

*R.I.P* Alva

// Cissi